Swedish 1860-1920 Swedish painter, etcher and sculptor. He was brought up by his grandparents at Mora. As he displayed a precocious talent for drawing he was admitted to the preparatory class of the Kungliga Akademi for de Fria Konsterna, Stockholm, at the age of 15. Dissatisfied with the outdated teaching and discipline of the Academy and encouraged by his early success as a painter of watercolour portraits and genre scenes (e.g. Old Woman from Mora, 1879; Mora, Zornmus.) Zorn left the Academy in 1881 to try to establish an international career. He later resided mainly in London but also travelled extensively in Italy, France, Spain, Algeria and the Balkans and visited Constantinople. However, he continued to spend most of his summers in Sweden.  Related Paintings of Anders Zorn :. | Les baigneuses, study | ateljen vid brook street | fran algers hamn | huttrande flicka | Unknow work 48 |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Franz von Stuck
German Symbolist/Expressionist Painter and Sculptor, 1863-1928 Stuck was born at Tettenweis, in Bavaria. From an early age he displayed an affinity for drawing and caricature. To begin his artistic education in 1878 he went to Munich, where he would settle for life. From 1881 to 1885 Stuck attended the Munich Academy. He first made a name with cartoons for Fliegende Blätter, and vignette designs for programmes and book decoration. In 1889 he exhibited his first paintings at the Munich Glass Palace, winning a gold medal for The Guardian of Paradise. In 1892 Stuck co-founded the Munich Secession, and also executed his first sculpture, Athlete. The following year he won further acclaim with the critical and public success of what is now his most famous work, The Sin. Also in 1893, Stuck was awarded a gold medal for painting at the Chicago World's Fair and was appointed to a royal professorship. In 1895 he began teaching painting at the Munich Academy. In 1897 Stuck married an American widow, Mary Lindpainter, and began work designing his own residence and studio, the Villa Stuck. His designs for the villa included everything from layout to interior decorations; for his furniture Stuck received another gold medal at the 1900 Paris World Exposition. Having attained a high degree of fame by this time, Stuck was elevated to the aristocracy on December 9, 1905 and would receive further public honours from around Europe during the remainder of his life. Even as new trends in art left Stuck behind, he continued to be highly respected among young artists in his capacity as professor at the Munich Academy. Notable students of his over the years include Paul Klee, Hans Purrmann, Wassily Kandinsky, and Josef Albers. Franz von Stuck died in 1928; his funeral address memorialized him as "the last prince of art of Munich's great days". He is buried in the Munich Waldfriedhof next to his wife Mary.
Antoon Claeissens
(his name is given in many varieties, with his first name rendered as Anton, Anthonie, Anthony, Anthuenis, and his surname as Claes, Claesz, Claeis, Claeiss, Claessens and Claeissins), the son of Pieter Claes the elder, painted historical and allegorical subjects, and portraits. He was a native of Bruges, and there entered the Guild of St. Luke in 1575, and became its dean in 1586, 1590, and 1601. He died in 1613. His works, several of which are in the Hôtel-de-Ville and churches of Bruges, are distinguished by their fine colouring and finish. In the H6tel-de-Ville is a 'Grand Banquet' with many portraits of magistrates of the time, dated 1574. His son, Pieter Anthonie, was dean of the Guild of St. Luke at Bruges in 1607, and died in 1608.